....

Ett litet förlåt vore ju på sin plats. Eller åtminstone en bättre ursäkt!

Är extremt arg, ledsen och besviken. Man kan då inte lita på många. Det värsta är ensamheten, jag känner mig så fruktansvärt ensam. Men ensam är stark! Och ensam lär jag förbli.
Tack och hej. Väntar med spänning på morgondagen, kommer det bli den underbaraste sommaren, med de bästa och underbaraste varelserna som finns? Spännig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0